Njut av Livet

Berörde mig hårt och berör mig fortfarande.
Jag hade inte någon bekant som var där men vi skulle varit där, just då.

Vi planerade en resa jag, mannen, de tre barnen som då var 6,8,10 och mina föräldrar. Vi skulle sammanstråla med min lillebror och hans tjej (nu fru) som var ute och åkte jorde runt.
Vi hade bonuspoäng på SAS och fick inte 5 flygstolar i december hur vi än kämpade. Till slut åkte vi i okt/nov och mina föräldrar, ville fira jul med barnbarn och åkte i dec, men kom hem innan jul.
Lillebror och tjej skulle stanna till efter nyår i Khao Lak men det var fullbokat så de flyttade till Kho Samui (23 eller 24 dec) bara ett par dagar innan Tsunamin drog in.

Kanske är det därför som det kändes så mycket och känns nu med när man tänker/talar om det.
Kanske är det alla berättelser som vi fick höra genom medierna om hur barnen slets ur famnen på deras föräldrar.
Kanske är det en blanding av allt.

Jag är oerhört tacksam att det var fullbokat
Jag är oerhört tacksam att inte någon av oss var där.
Jag är oerhört tacksam att jag inte behövde vara med på minnesstunden som detta klipp på Youtube visar.
Jag är oerhört imponerad över att hon klarar av att sjunga där, på plats, för alla som drabbades..att alla inte bryter ihop och gråter...för det gör jag när jag ser och hör detta.