FOBI
Ja vi kan fortsätta på temat sprutskräck. Sprutskräck som kan utvecklas till fobi. Jag vet, jag pratar av erfarenhet.
Vad är skillnaden kanske någon funderar?
Fobi, är när du inte längre kontrollerar din reaktion. Du reagerar instinktivt och panikslaget, som om du måste göra något för att överleva och du kan inte längre kontrollera vad du gör, reaktionen bara kommer. (min tolkning av fobi). Skräck, rädsla är bara en väldigt stor skräck men fobi rår du inte över din egen reaktion.
Jag har sprungit ut från vårdcentraler, sjukhus. Gömt mig i skrubbar och vrår. Hoppat över vaccinationer och tester. Slagit till någon stackars människa på Sundsvalls sjukhus, ber såååå mycket om ursäkt! Smällt i dörrar, struntat i en trasig tand..tills det inte gick att strunta i det längre..
Jag ifrågasätter alla prover. Har lyckats snacka mig ur situationer på medicinakuten och därmed sluppit nål i armen fastän sköterskorna sa "det sätter vi på alla, då måste vi fråga läkaren om du nu inte vill ha det".
Det här är inget jag är stolt över. Inget jag vill ha.
Jag har gått och tränat, tränat för att få detta att försvinna... men problemet är delvis att när det börjar gå bättre, jag vågar lite mer, när jag inte får tokpanik. Ja då är det så långt till nästa gång och då är man tillbaks (nästan) i samma mönster.
(Och dessutom hade jag ett stort bakslag en gång på vårdcentralen, när jag var peppad, vågade och ville testa, och till slut blev det nästan som ett övergrepp av sköterskan på lab). Ja då är det svårt att jobba vidare.
Men jag ska jobba vidare.
Jag har ju ändå varit med om mycket nu. Det känns lite orättvist att jag som har denna fobi utsätts för en massa sjuksituationer. Akuten för hjärta, utredningar för hjärtat, akuten ett par gånger pga av gallan. Havandeskapsförgiftning alla tre graviditeterna. Osv...
Jag har nålar hemma som man tar blodprov med, men jag vågar bara inte sticka själv.
Egentligen skulle jag gå iväg varje dag, sedan varje vecka, efter det varje månad osv och stickas med ditten och datten. Men vem vill göra det när man inte måste.... :-p
Så nu är jag "fast" i mitt mönster som ändå är betydligt bättre än för massa år sedan.
Och jag jobbar vidare.
Snart, tänker jag...snart..så är det kanske över..
Vad är skillnaden kanske någon funderar?
Fobi, är när du inte längre kontrollerar din reaktion. Du reagerar instinktivt och panikslaget, som om du måste göra något för att överleva och du kan inte längre kontrollera vad du gör, reaktionen bara kommer. (min tolkning av fobi). Skräck, rädsla är bara en väldigt stor skräck men fobi rår du inte över din egen reaktion.
Jag har sprungit ut från vårdcentraler, sjukhus. Gömt mig i skrubbar och vrår. Hoppat över vaccinationer och tester. Slagit till någon stackars människa på Sundsvalls sjukhus, ber såååå mycket om ursäkt! Smällt i dörrar, struntat i en trasig tand..tills det inte gick att strunta i det längre..
Jag ifrågasätter alla prover. Har lyckats snacka mig ur situationer på medicinakuten och därmed sluppit nål i armen fastän sköterskorna sa "det sätter vi på alla, då måste vi fråga läkaren om du nu inte vill ha det".
Det här är inget jag är stolt över. Inget jag vill ha.
Jag har gått och tränat, tränat för att få detta att försvinna... men problemet är delvis att när det börjar gå bättre, jag vågar lite mer, när jag inte får tokpanik. Ja då är det så långt till nästa gång och då är man tillbaks (nästan) i samma mönster.
(Och dessutom hade jag ett stort bakslag en gång på vårdcentralen, när jag var peppad, vågade och ville testa, och till slut blev det nästan som ett övergrepp av sköterskan på lab). Ja då är det svårt att jobba vidare.
Men jag ska jobba vidare.
Jag har ju ändå varit med om mycket nu. Det känns lite orättvist att jag som har denna fobi utsätts för en massa sjuksituationer. Akuten för hjärta, utredningar för hjärtat, akuten ett par gånger pga av gallan. Havandeskapsförgiftning alla tre graviditeterna. Osv...
Jag har nålar hemma som man tar blodprov med, men jag vågar bara inte sticka själv.
Egentligen skulle jag gå iväg varje dag, sedan varje vecka, efter det varje månad osv och stickas med ditten och datten. Men vem vill göra det när man inte måste.... :-p
Så nu är jag "fast" i mitt mönster som ändå är betydligt bättre än för massa år sedan.
Och jag jobbar vidare.
Snart, tänker jag...snart..så är det kanske över..
Kommentarer
Postat av: Lena
Jag har inte sprutskräck, tack och lov med tanke på alla prover jag har tagit, men jag har svårt för trånga utrymmen.
Men något som jag VERKLIGEN har fobi mot är möss! Dessa äckliga varelser med lång äcklig svans uäck kan inte ens se dom på tv, och knappt på bild heller. Hur kan man ha dom som husdjur!??!
Kramis
Trackback
