Njut av Livet

Inte alls något problem med kroppen, den känns bra och som om det inte är några problem med att åka de tre milen på Kort Vasan.

Men astman gör att det krampar så fruktansvärt i luftrören/lungorna så jag fattar inte hur det ska gå, OM det går.

Ställer frågan till Vårdcentralen igen, så får vi se vad de har för ideer att komma med.

Har ju redan ökat astma medicindosen till trippelt...

Men jag ska åka i mål i MORA.

Ska uppsöka varje ambulans efter vägen och be om lite knark , så ska väl det gå. Bara de inte stoppar mig...

På mitt jobb så värdesätter man att vi producerar mycket. Men tyvärr är inte lönen så hög.

Idag hade vi utbildning.

Där sitter två speciallister med rätt ok lön. De ska utbilda oss.

En säger välkommen och den andra klickar på musen, när det är dags att byta sida, i den web baserade utbildning som vi gick igenom.

Eh...är inte riktigt med på det upplägget.

Förtränger ont i magen och åker 2,5 km skidor och direkt efter en timmes promenad.

Härligt. Men hade varit ännu härligare om det inte gjorde ont över allt...

Eller liten är hon väl inte längre.

Men jag kommer alltid komma ihåg känslan när hon föddes.

Dels för att när hon låg på min mage och allt var så skönt, över, inget mer ont. Ja då bajsar hon ner sig och mig (och ni som fått barn vet hur det första bajset är). Barnmorskan fick gå och bada henne och en annan sköterska fick tvätta min mage och jag ville bara hon skulle sluta. Jag sa till henne att jag kan ta det sedan. Då svarade hon att om vi inte tog bort det direkt skulle det aldrig gå bort. Och självklart för att det är en otrolig upplevelse, varje förlossning.

När vi sedan skulle bestämma namn så var det svårt. Innan hon var född så var det troligen en Hanna, men sedan kom hon till världen och såg inte ut som någon Hanna.

Vi satt runt henne, flera i släkten, och sa en massa namn. Rätt var det var så hickade hon. På namnet Frida och så fick det bli.

Så grattis Frida 14år!!!

Och gissa vem som får skotta nu så att vi får posten i dag i alla fall...

Men jag fick några positiva kommentarer och det är ju trevligt.

Dels så fick jag plus plus plus för att min puls var så låg mot tidigare, det tyder på att träningen ger resultat och att syreupptagningen är perfekt. Jag som tidigare haft en vilopuls på 70 hade idag, sittandes 48!!

Sedan fick jag även beröm för viktminskningen och att jag gjort ett kanon jobb.

Han trodde jag vägde 60 men tyvärr inte....väger ju 66. Jag sa att jag ville ner tre till men det går inte och då så sa han "klart att du inte går ner just något nu, muskler väger mer än fett och nu får du väl mer muskler eftersom du är så aktiv"

Han sa även "du är jätte fin som du är" (hahah då hade han jju inte sett min mage...) " om du håller den vikten livet ut är det perfekt"

Men det var ju trevligt i alla fall.

Om det inte är så att han börjar få taskig syn...är ju pensionär och jobbar bara ett par dagar i veckan med akutfallen...

Nä. Han har säkert perfekt syn, ja vi bestämmer oss för det!

Vi är bra på det här nu.

Men ibland kan man inte planera sin dag. Som nu kl 19.50, när 11 åringens klasskompis ringer och berättar att hon ska bjuda på fika i skolan i morgon och undrar om Axel kan ta med eget fika. Saft hade hon som han tål.

Ja vad gör man...Vi har inget hemma.

Mannen och sonen åker på ICA för att konstatera att det inte finns något som han kan äta.

Det är alltså bara att ställa sig och baka.

Vinbärsmuffins blev det denna gång.

Så där står jag. Ny duschad, i nalle puh nattlinne med håret som ett troll, kl 20 och bakar.

Hoppas verkligen att muffinsen blir jätte goda :-D

Trots hemsk astma vid skidåkning.

Så börjar jag känna mig taggad för Kort Vasan.

Jag vill bara ha loppet avklarat känns det som nu. Vill åka in i målet i Mora och konstatera att jag klarade det.

Det är inte många dagar kvar nu.

Jag känner att nu vill jag iväg. 
Och sedan är det nytt fokus. Fokus på cykling.

Eftersom snön ligger djup så ska jag haka på lite spinning pass på badet här på ön. Och så blir det Yoga.

Men det är sedan....efter den 26 feb.

Nu är det skidåkning som gäller.....eller i alla fall snart.

Och upp kom de vanliga gardinerna, som jag egentligen inte gillar. Men det är såååå trist att leta tyg eller gardiner. Ja gardiner, för jag vägrar köpa tyg och sy.

två sekunder.

Poff så var de nere och poff så satt de andra där.

Va? vad sa ni?

skulle man städa samtidigt, damma och tvätta?

Nä, jag är glad bara att de är bytta :-)

Sedan nyår har min mage bara strulat. Innan var det förkylningar som avlöste varandra med halsont och bihåleinflammation.

Men nu lessnar jag snart.

Det sket sig totalt.

Efter några hundra meter, drog det åt sig i lungor och luftrör. Stannade och tog medicin. Fortsatte sedan, dum som man är!

Men efter ett tag så var det stop. Bara att vända och åka tillbaks. Och när det är så illa att det inte går att fortstätta hela rundan på 5,5 km då känns det som om det är lååååång väg tillbaks.

Så otroligt ont som jag fick idag har jag nog aldrig fått och hade det inte varit för att jag vet att det kommer att ge sig efter ett tag hade jag bett om att få åka till akuten.

Undrar just vart min gräns går? När tar det helt stop?

Åkte direkt till apoteket och inhandlade en LungPlus, ska testa den en annan dag, för nu pallar jag inte riktigt.
Och just nu ser jag inte fram emot KortVasan....

Om Lungplus

Lungplus är en munburen fukt- och värmeväxlare för idrott, astma och i förebyggande syfte.

 

(och hur snygg är man med denna i munnen...)

Slutet lika så.

Målet för insamlingen

Slutet för 12 åringen

KOM IGEN NU DÅ!!

20 kr kan alla avvara. Hjälp Gustav att nå målet med insamlingen nu! så att han få vara med.

Vi hjälper: Dodaj Fixar.

Och som tidigare länkar jag även till; mamma Annas blogg så ni kan följa eller läsa ikapp detta livsöde.

Så vad hände idag istället.

Handlade för en förmögenhet på Apoteket

Fika hos föräldrarna

Och nu ligger jag och mannen i varsin soffa och ser på någon tonårsfilm på tv. Och surfar med varsin dator i pauserna.

Mentalt åker jag dock skidor.

Fortsätta spara...eller klippa jätte kort...

Världsliga problem.