Njut av Livet

Jag har nyss stått ute 10 min. 9 grader och vind. Och nu bränner fingrarna som tusan.

Ibland försvinner den efter några år. Speciellt om man fått det efter en virusinfektion. Jag håller tummarna att det kommer att ge sig. Nu är det tre år, så snart kanske snart...

Dags att ta fram mössa och vantar!

Allt ser bra ut.

Bara att fortsätta hålla tummarna.

ICE (In Case of Emergency)

Nu är det nära att den försvinner, på en onsdag!

Jag är så hungrig och sugen på något gott, men jag har gett mig sjutton på att gå ner de 1,9 kg som fattas för att jag ska hamna på -20kg.

Så när jag stod där med kylskåpsdörren öppen och hör hur Daimen ropar på mig, så tar jag en tomat!!!!
Ja men hur kul är det då?
Dessutom tål jag inte riktigt tomater, kliar på läppar och i tandkött. Men vad då, vad gör man inte..

En macka fanns även i tanken, men nä.

Så en tomat, suck.

Nöd-daimen överlevde denna onsdag (tror jag) och finns nu kvar till nästa kris.

Helt otroligt bra har det varit, jag har inte känt av allergin alls (nästan).

Nu har de 5-7 veckorna gått, tydligen, och jag är hysteriskt allergisk som vanligt igen.

Undrar om man kan få en dos till?

Jag har delvis vänstersidigt skänkelblock. (Som innebär ledningsfel).

Läckande aortaklaff

Rytmrubbningar.

Det jag känner av som en obehagskänsla, hugg, nyp mm är när impulsen i hjärtat inte tar sig fram den vanliga vägen utan tar en annan ledningsbana. Man brukar inte känna av det, men jag gör det, ofta.

Något jag får leva med. Och det är inte farligt.

Men obehagligt...

På inte alls så lång tid har vinnaren minskat 54,5 %

Helt OTROLIGT imponerande.

Just nu vill jag ju att det rusar, gör extraslag, hgger, krampar och känns konstigt. Men idag har det varit sååååå lugnt och bara tickat på. Och missförstå mig nu inte. Det ÄR bra att det lugnt tickar på. Men lite bus vore ju trevligt om det fångade på EKG eftersom det brukar bete sig precis som det vill.

Har idag gjort ultraljud på hjärtat och arbets EKG. Det var intressant och något klokare blev jag.

Nu registreras hjärtaktiviteter i 7 dagar så ska vi se om vi kommer fram till något den här gången.

Ja ja...bara jag är pigg nästa vecka så är det lugnt!

Sedan har det "strulat" hela dagen till nyss kl 18.30 då började jag känna mig normal igen, eller nästan.

Fattar inte varför det blir så här.

Denna gång extra länge kändes det som.

Hoppas det dröjer länge till nästa gång för nu är det prio på att cykla (kul) och att jobba övertid(mindre kul).

Så nu får jag hålla mig frisk

Ny utredning på gång i början av juni.

Hade tänkte simma idag med men knäna får nog vila från det lite till. 
Så det blir nog en timmes promenad om en stund.

Så som de senaste två EKG sett ut, kan ett EKG inte se ut?

Då drar vi igång karusellen igen då.

Vad säger de på vårdcentralen?

Så länge det inte gör jätte ont och blir varmt eller svullet så rekommenderade läkaren öronproppar ;-D

Ibland gör det det.

Precis som ordet "gå in i väggen" så säger det stop.

Vet inte varför jag blir så.

Helt orkeslös, super trött, illamående och matt.

Men snart är jag på G igen. Måste bara sova, vila, ligga så blir jag bra igen.

Jag: "Nä"

Det tog ett tag för mig att bestämma mig.

En stunds små surr.

En liten titt på "plopparna" som skulle bort.

Lite velande

Lite tvekande

Nervös inför bedövningen

Men till slut så.

Nu är de borta och jag är så nöjd med mig själv. Två bedövningar på samma dag!

Fy fan vad jag är bra!

Nu är det tänkt att jag ska operera bort dem i morgon kl 08.45

Någon som vill följa med och hålla hand?

Tog min första lilla promenad på över tre veckor igår. Det var motigt, men några timmar senare tog jag en till och det kändes betydligt bättre.

Idag är jag hemma med den hostiga sjuka sonen och ska smita ut på en 30 min promenad.

Nu måste vi bara jobba framåt. Igen.

Men hopp finns det  i alla fall.

När jag är ute ur denna omgång av sjukdom hoppas jag att det dröjer läääänge igen. 
Nu ska jag vara pigg, jobba, träna.

Men först måste jag ju orka ta mig längre än till köket/duschen och tillbaks till soffan.

Funderar varför jag svimmar innan magen drar igång. Det är inte först gången. 
Det blir sååå mkt jobbigare!

Tur man har en man som inte är kräsmagad...han får ju ta rätt på mig och allt därtill.

Igår fick han hålla i mig när jag satt på toa, yr och kallsvettig. Trevligt för honom....not!

Gick hem tidigare och när klockan var 15.15 och jag svängde in i biltvätten på väg hem var jag så trött att jag var skakis och illamående...är nog inte fullt ok än.

Men snart!

Jobba en dag till och sedan semester att vila upp mig på.