Njut av Livet

Precis som att människor är intressanta så är det intressant med ålder.
När är man ung och när är man gammal. Är det verkligen åldern som styr eller är det personens sätt att vara som gör oss ung/gammal. Jag tror att det kanske är en kombination och beroende på i vilket sammanhang du befinner dig.
Ibland kan jag känna att jag inte är speciellt gammal, och det är man väl inte när man är 40. Eller..det beror på vem man frågar, allt är ju relativt.

Men när jag sitter på jobbet och fnissar med min bordsgranne som är 23(tror jag) så känner jag mig inte äldre än henne, eller ja kanske som om jag vore 25 då.
Men ibland när vi pratar mer "allvar" och inte fnissar, så känner jag mig.. inte äldre... men som 25 fast med mer erfarenhet.

Så kan man vända på allt.
För någon vecka sedan fyllde min pappa 70 år och jag pratade med många som var 70+ och 80+ och då kan jag känna att jag faktiskt inte är någon liten tjej längre utan jag har också erfarenhet med mig, inte så mycket som de, men ändå..jag har också hunnit att leva och lärt mig, samlat på mig egna erfarenheter och kan ge och ta när jag pratar med dem lika väl som när jag pratar med 23-åringen på jobbet.

Sedan finns det tillfällen då jag känner mig liten. Och det är om jag pratar med någon oftast något äldre som är lite av en besservisser och trycker ner mig.
Och så kan jag känna mig vuxen och gammal när jag ser 19-åringar som typ inte fattar något...

MEN vart jag vill komma är att det mesta beror nog ändå på den man pratar med. Den kontakt man får.
Och som en dam sa, som jag träffade på vårdcentralen för någon vecka sedan, när vi började prata om ålder.
"När man är 40 då är man mitt i livet, och kan därför leva och sätta sig in i alla åldrar" (hon själv runt 60 år skulle jag tro)
Ja kanske hon hade rätt....

Men man brukar säga att man är inte äldre än vad man gör sig.
Och i så fall så är nog jag oftast lååååångt under 40 ;-)