Kaos kaos

Operationen i Umeå gick bra. Under hela operationen var mina värden jättefina och till och med så fina att narkosläkaren ville anvanda dem till skolexempel. Jag mådde jättebra, var vaken ett par timmar åt macka och te, fick sedan alvedon och Tradolan mot smärtan och det var då allt kaos startade.
Ev en reaktion på Tradolan annars vet det inte vad det var som hände.
Jag svimmade och tappade nästan allt tryck och puls. De fick tillbaks mig efter någon minut.
Efter en timme händer samma sak igen och  igen och igen och när det var 4:3 e eller 5:e gången jag försvann var pulsen nästan obefintlig och blodtrycket 57/30 och det blev ambulans prio 1 med blåljus, i telefon skriker narkossköterskan att "nu kommer ni på en gång annars är det snart hjärtstop här".
På akuten fortsätter jag att krascha men efter en 8 timmar avtar det.  Och det blir en gång till på medicinavdelningen.
En natt på medicin med hjärtövervakning och sedan  flyttad till kirurgen för dränagen och blodvärdet.
Två påsar blod, dropp i mängder och jag kommer sakta tillbaks till verkligheten.
Är hemma idag, men slut efter dessa dagar i Umeå.
Ska på uppföljning på sjukhuset här och jag känner att detta blev ett trauma och måste bearbetas. Minnesbilderna kryper fram på kvällen/natten och jag kan inte sova.
Men jag lever och det är det viktigaste.
Nu ska jag och kroppen/knoppen läka och återhämta oss.
Tack för alla uppmuntrande sms och FB kommentarer.


Kommentarer
Postat av: Isabelle

Kära nån vilket kaos. Så typiskt när nu op gick så bra. Hoppas du kan få ordentlig vila och återhämtning. Ta hand om dig! Kram.

2011-04-11 @ 17:53:57
URL: http://isabloggar.se
Postat av: Marie Sundberg

Kära, söta Kicki, nu först fattar jag äntligen att det inte bara var den planerade operationen du ska hämta dig ifrån. Så oändligt glad jag är över att du lever! Du har nog rätt i att det tar ett tag att bearbeta, men du är ju både stark och klok, så jag är säker på att du kommer att växa igenom detta och blomma mer än någonsin. Det är min erfarenhet att människor som varit så nära döden förändras, på ett positivt sätt. Massor av kramar, vännen!

2011-04-11 @ 23:22:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0