Runt om mig
Nu kommer det igen....
Det är intressant med människor. Människor runt om mig. Det kan vara hemma, på jobbet, lätta bekantskaper, gamla bekanta osv...Eller människor som jag inte känner utan bara observerar på ICA tex.
Men det ÄR intressant.
Nu vill jag inte lämna ut någon (eller ingen nämnd ingen glömd ;-)) men jag bara fyller på i mitt förråd av allt man får höra och allt kan man ju faktiskt "tänka på ett annat sätt". Man kan vända på det mesta och helt plötsligt få en ny syn på saker och ting. Ja det är sååååå himla intressant att lyssna, och att tänka vidare på. Ännu mer intressant är det när man upptäcker något hos sig själv som man kanske¨borde ändra på ...
Jag hävdar bestämt att man inte kan ändra något eller förstå något förrän man accepterat/insett att det är just så.
Jag hävdar bestämt att om man gör något som inte fungerar, gör på något annat sätt. (låter lätt, men det går inte förrän man passerat förra punkten..)
Jag hävdar bestämt att om man stör sig på någon/något så kan man komma från den känslan, men det är för invecklat att beskriva nu. Jag kan ge ett exempel någon annan gång. Och det är häftigt när man kommer på, inser och kan styra de känslorna.
Jag ska nu fortsätta mitt intressanta samlande av ideer och kunskaper inom området, intressanta människor. DVS alla människor runt om mig. (men ni behöver inte vara rädda för det :-D)
Fredag kväll 23.22
Fläkten är tyst.
Ute är det mörkt och regnigt.
Jag frös nyss...
Nu är jag varm, ny duschad.
Trött.
Jag lägger mig på spikmattan en stund.
Känner hur jag slappnar av.
Nu är det helg.
Nu kan vi bara vara.
mmm
Nu ska jag sova.
Skönt.
God Natt.
Man hinner fundera när man ligger
Men det är trist och samtidigt så hinner man fundera lite mer än vanligt. Chatta med trevliga människor på facebook kan man också roa sig med.
Chattade i dag på morgonen med en god vän som har ett jobb som innebär mycket olika uppgifter, en del skulle jag inte klara en del lockar istället.
Det är när man känner "åh DET skulle jag också vilja vara med på, eller ha gjort" som maskineriet i huvudet startar. Jag känner ett sug av att göra det jag egentligen vill, det som jag inte kan precisera... och hur kommer man då dit?
Jag får fortsätta fundera helt enkelt.
Att bryta traditioner.
Men i år bryter vi.
Éfter att ha funderat ett år till så har vi nu beslutat oss för att inte ställa husvagnen på säsongsplats där och inte heller fira midsommar där.
En sak är säker. Det BLIR ingen riktig midsommar i år. Men det är helt ok.
Anledningen att vi bryter är delvis ekonomin och tiden, men även att jag känner ett behov av att bryta.
Att betala en säsongsplats där 4000:- och bara vara där på kristihim helgen när vagnen ska på plats, midsommar och så kanske en vecka till, det är dyra 4000:-. Dessutom tillkommer alla resor.
En annan aspekt är att jag vill dra med husvagnen till norge, och varför då sitta och åka 28 mil sydväst för att sedan åka norr ut igen för att efter semestern åka tillbaks till dalarna och ställa vagnen där, dvs ner igen för att sedan åka upp igen för att komma hem. Och sedan ner för att hämta hem den när säsongen är slut? Hänger ni med på funderingen..
Ja vi testa i år.
Vi bryter efter 35 år!!
Vi hör ju till inventarierna där.
Och det som kommer att vara mest påtagligt för alla som brukar fira midsommar där, förutom att vi inte är där, är väl att det inte är någon som spelar dragspel för barnen på den lövade vagnen, och inte pappa Leif med sin klarinett först i tåget med rankan till majstången (för de åker nog inte dit då de heller). Så jag hoppas de är ute i tid och får tag på musikanter för annars är det ingen riktig midsommar.
Det här lämnar vi.
Men oftast ser det ut så här på midsommar, våra "midsommar kläder" är på:
Och byter troligen till det här:
Så får vi se hu många i släkten som vill vara med på en NY midsommar i släkten eriksson/risshalls anda.
På fikat..
Ibland pratas det djupa funderingar, ibland ytliga. Ibland saker med fräcka undertoner (Hanna) , ja allt mellan himmel och jord. Men man kan ju fundera vad andra tror om mig, och vad jag gör (Hanna) och inte gör hemma..intressant. Vi kan fortsätta det någon annan dag.
Ibland pratas det relationer, ibland nästan intima saker, men det är intressant att det finns en "oskrivern lag" eller en "oskriven gräns" om vad man pratar om eller ej. Kanske det vore bra för många om den gräsen inte fanns, men vill man egentligen veta mer ingående om alla runt bordet. Vad de gör på fredag kväll när barnen sover? ...eh nä, jag tror det är bra som det är. Men i alla fall så kan det vara kul att fundera.
Men nu ska jag sluta funera på det och göra något annat istället. Tex spela piano, men bara en liten stund så jag inte tröttar ut armen mer..(Hanna).
Chefens taktik..
Mitt samtal lägger han på fredag kl 08.00, troligen eftersom jag är knäckt på fredagar efter veckan som gått.
Min kollegas samtal lägger han på måndag kl 08.00, troligen eftersom hon festar på helgen, ja inte alla helger, men är alltid morgontrött.
Smart kille va?
Promenad i dagsljus
Sådana här dagar kan jag känna att det ändå finns hopp. Efter att ha haft en otrolig värk nästan hela februari och även en del i januari, med bristande krafter som resultat, så kan jag ändå känna livet komma åter när jag får gå ut en stund och inte ha jätte ont.
Trevligt sällskap, lite skvaller, behagligt väder..ja då är livet rätt ok.
(men ett moln så klart...höger axel bränner, en igenkännande brännande värk..inte bra alls. Sjukgymnasten kommer på tisdag till mig på jobbet, bara att bita ihop tills dess)
Sex med en kändis?
En av dem frågade "Om du fick välja en kändis som du vill ha sex med, vem skulle du välja då?"
eller..
"Om du fick välja två..."
Det var ju svårt.
Har inte funderat på det innan.
Kom faktiskt inte på två...
Men vi konstaterade att det finns en massa som är OTROLIGT charmanta, även de som inte är vackra..eller unga...
och nää E !! Woody Allen är INTE charmig!!!!!
Långkalsonger eller ej?
Ja det är den stora frågan.
Självklart ska man ha det när termometern visar på -19 grader. Men hur skönt är det inne på jobbet???
Eller så ska man hoppa i dem hemma, hoppa ur dem på jobbet. I dem på jobbet innan man ska hem och när man väl är hemma igen så kan man hoppa ur jeansen och gå i långkalsongerna istället.
Men det känns bökigt, kanske man ska hoppa i ett par överdragsbrallor istället..kanske lättare. ELLER!!
Så fryser man en stund på fm och en stund på em....tja, kanske det blir bäst så.
Vänliga ord.
Så har jag fått uppleva det igen.
Underbart!
Vänliga ord från en kollega i form av mail bla men även direkt till mig.
Det värmer.
Tack Doris!
Samtidigt så har jag, ännu en gång, blivit så förvånad att någon (en annan vän, inte kollegan) pratar om mig med en annan vän...alltså jag tror ju att ingen pratar om mig när jag inte är med..jag tror ju inte att folk tänker på mig, när jag inte är där...men uppenbarligen så nämns jag ibland i samtal vänner emellan, när jag är frånvarande..hoppas bara de säger något gott :-)
Jag tror även att folk inte minns mig..
Jag tänker nästan alltid på andra, hur de mår, hur de har det även om det inte är nära vänner...kanske ska ta och tänka på mig med ??...
äh..jag klarar mig :-)
Funderingar kring ålder..
När är man ung och när är man gammal. Är det verkligen åldern som styr eller är det personens sätt att vara som gör oss ung/gammal. Jag tror att det kanske är en kombination och beroende på i vilket sammanhang du befinner dig.
Ibland kan jag känna att jag inte är speciellt gammal, och det är man väl inte när man är 40. Eller..det beror på vem man frågar, allt är ju relativt.
Men när jag sitter på jobbet och fnissar med min bordsgranne som är 23(tror jag) så känner jag mig inte äldre än henne, eller ja kanske som om jag vore 25 då.
Men ibland när vi pratar mer "allvar" och inte fnissar, så känner jag mig.. inte äldre... men som 25 fast med mer erfarenhet.
Så kan man vända på allt.
För någon vecka sedan fyllde min pappa 70 år och jag pratade med många som var 70+ och 80+ och då kan jag känna att jag faktiskt inte är någon liten tjej längre utan jag har också erfarenhet med mig, inte så mycket som de, men ändå..jag har också hunnit att leva och lärt mig, samlat på mig egna erfarenheter och kan ge och ta när jag pratar med dem lika väl som när jag pratar med 23-åringen på jobbet.
Sedan finns det tillfällen då jag känner mig liten. Och det är om jag pratar med någon oftast något äldre som är lite av en besservisser och trycker ner mig.
Och så kan jag känna mig vuxen och gammal när jag ser 19-åringar som typ inte fattar något...
MEN vart jag vill komma är att det mesta beror nog ändå på den man pratar med. Den kontakt man får.
Och som en dam sa, som jag träffade på vårdcentralen för någon vecka sedan, när vi började prata om ålder.
"När man är 40 då är man mitt i livet, och kan därför leva och sätta sig in i alla åldrar" (hon själv runt 60 år skulle jag tro)
Ja kanske hon hade rätt....
Men man brukar säga att man är inte äldre än vad man gör sig.
Och i så fall så är nog jag oftast lååååångt under 40 ;-)
Små saker kan betyda så mycket!
Kom på jobbet i dag kl 06.57
Lite trött och seg. På mitt bord över tangentbodet ligger en hälsning som gjorde att det blev lite lättare på morgonen.
och vrider man på lappen står det
kom och snacka skit så fort du kan!!
HÄRLIG start på morgonen!
Tack Elin och Camilla :-)
Människor är intressanta, olika men ändå så lika..
Det blev prat om män och kvinnor i förhållanden.
En av de i sällskapet berättade om hur de hade det med olika aktiviteter som de gjorde/inte gjorde var för sig.
Jag tänkte att " det där känner jag igen, så hade vi det med" och funderade vidare på hur länge de två varit tillsammans? För oss var det efter 4-5 år som vi hamnade där. Jo då, de hade varit tillsammans i 4 år. (ler igenkännande)
Sedan kom vi till en annan del och jag kände igen mig där med, det intressanta var också att vi var tre tjejer och en kille som pratade och han kom med några bra frågor på sånt som vi tyckte var självklart..och då inser man att det är nog mycket som är typiskt manligt och kvinligt.. mer än man kanske tror först.
När vi pratat klart och var på väl till arbetsplatsen igen kom killen ikapp mig och skrattade och erkännde att han minsann också gjort en av de saker som vi satt och beklagade oss över när det gällde våra män. Och frågade "vad jag jag göra då för att det ska bli rätt", si eller så? ....(jo då han fick tips och alternativ lösning) :-)
Det blev en rätt lång lunch, men intressant.
Jag tycker människor är intressanta.
Och trots att vi var fyra rätt olika personer, i olika åldrar, med olika sociala situationer...så är det rätt så lika över allt.
Kollegor och andra man tror man känner..
Ibland blir man lite fundersam på människor.
Idag blev jag det igen.
alltså varför göra så stor sak av små bagateller?
Nå ja, det ska inte få förstöra julefriden.
GOD JUL
Bättre förr?
*Adventsljusstakarna (heter det så??)..Ja i alla fall. De elektriska vi har här hemma är både gamla, från när jag var liten, och nya. De som går sönder är de nya....Dvs Bättre förr.
*Strumpor...Bättre förr.
*Kvaliten på husvagnsinredning...Bättre förr.
mm mm
MEN
När jag åkte slalom, typ fyra år gammal, hade jag skinnpjäxor( tror jag, mina föräldrar hade i alla fall svarta skinnpjäxor med smala spännen) och skdor med skruvade stålkanter.
Jag önskar jag hade varit liten idag istället....
INTE BÄTTRE FÖRR....
Tsunamin i Thailand
Berörde mig hårt och berör mig fortfarande.
Jag hade inte någon bekant som var där men vi skulle varit där, just då.
Vi planerade en resa jag, mannen, de tre barnen som då var 6,8,10 och mina föräldrar. Vi skulle sammanstråla med min lillebror och hans tjej (nu fru) som var ute och åkte jorde runt.
Vi hade bonuspoäng på SAS och fick inte 5 flygstolar i december hur vi än kämpade. Till slut åkte vi i okt/nov och mina föräldrar, ville fira jul med barnbarn och åkte i dec, men kom hem innan jul.
Lillebror och tjej skulle stanna till efter nyår i Khao Lak men det var fullbokat så de flyttade till Kho Samui (23 eller 24 dec) bara ett par dagar innan Tsunamin drog in.
Kanske är det därför som det kändes så mycket och känns nu med när man tänker/talar om det.
Kanske är det alla berättelser som vi fick höra genom medierna om hur barnen slets ur famnen på deras föräldrar.
Kanske är det en blanding av allt.
Jag är oerhört tacksam att det var fullbokat
Jag är oerhört tacksam att inte någon av oss var där.
Jag är oerhört tacksam att jag inte behövde vara med på minnesstunden som detta klipp på Youtube visar.
Jag är oerhört imponerad över att hon klarar av att sjunga där, på plats, för alla som drabbades..att alla inte bryter ihop och gråter...för det gör jag när jag ser och hör detta.
